DeletedUser
Guest
Jag tycker det är helt otroligt.
Jag har under 2 års tid ofta skitit i relationer och bara gått min egen väg. Jag har under långa perioder legat mitt i smeten av v2 helt oskyddad från spelare som hyst agg mot mig och mina stammedlemmar. Detta till trots har samtliga stammar alltid valt att kriga mot den stam jag och mina stamvänner valt att kriga mot. Jag förstår inte varför.
Åter igen sker detta. Vi har en situation där K¤O¤L går i krig mot TCO. Tanken var från början att vi som då ingick i stammen twenty legends skulle starta krig mot Solace och vi var endast dagar från att sätta detta i verket. Dock blev det så att vi istället gick på K¤O¤L. Jag kan fortfarande inte förstå varför inte Solace genast förklarade krig mot 20 eller TFB. Särskilt inte efter TFBs krigsförklaring mot K¤O¤L.
Jag förstår heller inte hur vi helt ostörda kunde etablera NumeN och därefter 20 (som senare blev TFB). Vad jag minst förstår är hur jag fick chansen att överhuvudtaget etablera 20 första gången jag gjorde det.
Här följer i kronologisk ordning hur jag mirakulöst lyckades etablera mig i toppen och stanna där tillsammans med mina närmsta vänner:
1. Jag startar värld 2 ca. två dagar efter världens start. Jag inleder min karriär på TW i stammen R.E (se roman empire värld 1). Jag lär mig spelets grunder och spelar mycket aktivt. Jag har fina farmer och det går mycket bra förmig inledningsvis. Jag allierar mig med min granne Landry från Tyskland då jag tycker han verkar vara farlig för mig. Jag fixar senare in honom i min stam. Efter en viss tid i R.E framkommer vissa splittringar. Jag som en av stammens då största spelare vill ha mer makt i ledningen men får inte detta. Flertalet spelare anser att detta är fel och splittringar uppstår inom stammen. Redan här lyser alltså mitt maktbehov igenom
2. Jag bryter mig ur R.E och söker mig till två olika stammar. De stammar jag söker till är FRpow och NwP. Jag får svar av FRpow som godtar min ansökan, men precis då jag ska byta till dem får jag även svar från NwP som även dem beviljar min ansökan. Jag vill mycket hellre till NwP. Det första jag gör i NwP är att jag hugger min granne Landry i ryggen. Han loggar dock in innan mina adlingar är klara. (han har ca 3 byar medan jag har ca 5 byar). Vi utkämpar därefter ett antal slag innan han tvingas kapitulera och överlämna sina byar till mig. Detta är alltså min första backstab på värld 2. Mina vänner i NwP beundrar mitt sätt att spela och vara och ser mig som en stor tillgång. I NwP tar jag mig även upp mot toppen av värld 2.
3. Allting flyter på bra i NwP. Vi dominerar världen i dess nuvarande konstellation och världen fruktar oss. NwP's filosofier stämde och stämmer ännu helt överens med mina filosofier. De förde en hård och rak diplomati. Acceptera våra villkor eller gå under! Våra villkor var alltid strikt lydnad från andra. Denna hårda politik innebar självklart att andra stammar ville få bort oss från värld 2.
4. KWN skapas. En ny stormakt växer fram ledd utav Keyser (som alla även idag säkert känner till). KWN leds utav Keyser och Fullrulle. KWN skapas i ett enda syfte vilket är att störta NwP från makten. Under en oktobernatt mitt under NwPs krigsförberedelser mot en annan stam så slår KWN till med full styrka mot NwP. Hela NwPs överrumplas. Jag blir själv hårt anfallen och det var en ren slump att jag var vaken då anfallen inleddes. Jag ringer personligen upp medlemmar i NwP på deras mobiltelefoner men ytterst få svarar. Dessutom har de flesta helt tomma byar då trupper flyttats till en helt annan front. Katastrofen är ett faktum. Jag hade själv planerat att anfalla en solacespelare, men då han svarade på mitt onlinekontrollsmail så slutade det istället med att vi blev goda vänner. Jag hade tidigare hjälpt honom (blizzard) med assistans och därför fick jag hjälp av hela Soalce att försvara mig mot KWN. Under den första natten dodgade jag och dödade ett stort antal tåg från KWN. Dock så klarade sig inte mina stamvänner lika bra. Efter ett par veckors strider var moralen förvisso hög men folk hade inställningen att vi skulle gå under med flaggan i topp istället för att se chanserna att vi ännu kunde vinna. Jag tar då ett av de beslut som jag än idag ibland får skit för. Jag tar kontakt med Fullrulle i KWN och ber om fri lejd. Jag ger honom falsk information ang spioner som skall finnas i KWN i utbyte mot att jag får gå med i stammen SK som då fanns (ledd utav nausak, iandaman och freket m.fl) Fullrulle sväljer betet. Syftet med detta var aldrig att fly iundan kriget vilket måna anser. Visst fick jag chansen att bygga upp mig, men jag ansåg det nödvändigt för att kunna slå på KWN på ett mer effektivt sätt.
5. Redan efter 2 dagar tog jag kontakt med BUSH som var etablerade i k54. Dessa leddes utav CaMaRo och Varannanvatten. Jag la fram min plan om en ny storstam. Jag ville skapa en stam på ungefär samma sätt som KWN skapades. En stam vars enda syfte skulle vara att krossa KWN och vinna kriget tillsammans med NwP. Planen lät mycket bra och ~TB~ skapades. (Team Bush). Efter bara lite mer än en veckas tid förklarade vi krig mot KWN. Redan första natten var fas 1 helt avklarad och vi tog samtliga byar som bokades. VI hade hela tiden defhjälp från Solace dessutom. Solace ställde även då upp med def åt NwP (främst till dante som senare tillsammans med soderb kom till ~TB~). Tanken var från min sida att NwP skulle ingå i ~TB~, men detta blev aldrig verklighet. KWN hade åsamkat alltför stor skada och NwP gick dessvärre under. Många spelare i NwP anser att jag lämnade skeppet för att rädda mitt eget skinn. Visst klarade jag mig, men jag anser att det snarare berodde på den hjälp jag fick från Solace och på fullrulles naivitet. För jag lä,mnade ju faktiskt bara kriget i en vecka för att kunna strukturera mitt försvar. Sedan uppsökte jag ju kriget på nytt följd utav i princip hela k54. Hade jag inte gjort som jag gjort hade KWN kört över hela NwP inklusive mig själv utan problem. Tack vare mitt drag och vissa andra händelser skulle det visa sig att KWN skulle stöta på problem.
6. SOlace går till slut med ~TB~ i kriget mot KWN. Ett ställningskrig tar sin början där båda sidor står ungefär lika starka. De svaga spelarna ur samtliga stammar försvinner sakta men säkert och kvar blir en elit som lyckas hålla sin fronter mycket väl (flera av dem finns nu kvar i toppen av värld 2). KWN slår vid det här lagaet MYCKET hårt mot mig och jag leder försvars-OB med över dubbelt så mycket i förhållande till tvåan. Sakta men säkert börjar jag att tappa greppet. Jag sitter vid datorn konstant och det går ut över mycket annat. Till slut blir det för mycket, men jag kan inte ge upp en enda by. Det slutar med att jag ber tribalwars ledning att banna mig. Jag ligger redan här topp 3 på rankingen om jag inte minns helt fel. Jag är banand under en hel vecka innan jag kommer tillbaka. När jag kommit tillbaka låter mirakulöst alla stammar mig vara förutom FRpow som till viss del fortsätter att anfalla mig. Jag ger dem två byar för att få fri lejd (två av de byar jag tidigare tagit av dem). Därefter står jag helt fri från attacker (vilket ujag än idag inte förstår.) Månaderna går och jag spelar rätt fridfullt. hela v2 är egentligen helt friidfull. Under denna fridfulla period inleds nästa fas.
7. Jag skapar 10 (ten legends). Tanken är att skapa en ytterst liten stam med de absolut bästa- Jag får snabbt med mig en skara spelare som helt består av enbart toppspelare. Från att varit helt inaktiv i en ofarlig stam har jag lyckats etablera en livsfarlig stam på bara någon veckas tid. Vissa börjar se faran, men det är redan för sent. Från att ha varit ofarlig står jag nu beskyddad av en stor skara duktiga spelare och vi börjar genast planera för krig. 10 utvecklas senare till 20 som de flesta säkert känner till (twenty legends). Tillsammans med 20 utför vi enligt min mening de mest konstruktiva anfall som gjorts på värld 2. Jag syftar då främst på erövrandet av FRpow där vi pulveriserar allt motstånd och tar allt på bara några få veckor. Vi står då överlägset starkast på värld 2. Detta kan väl kallas toppen på flera spelares karriärer. Jag, JockDeRock, Sir-Väss, Frajda, Odium, CaMaRo och Soderb m.fl har helt tagit över rankingen. Detta var den roligaste perioden och det var efter denna period intresset började svalna alltmer.
8. 20 sitter starka på toppen alltjämt med Solace som trogna allierade. Vi krigar effektivt mot --ST-- (de förkalrade krig mot oss). Redan tidigt står det klart att --ST-- förr eller senare kommer att vingas till fullständig kapitulation vilket de senare gör. Deras kapitulation gav oss även stora landområden där vi i princip tog alla deras områden i k54 och k44 (även delar av vissa andra kontinenter).
9. Efter detta krig är jag ytterst nära att lägga ner spelet helt. Jag spelar inaktivt i flera månader. Kontakt förs med Solace om en sammanslagning. Planer på att bilda stammen LaD diskuteras kontinuerligt. Dock så är jag väldigt hård med hur ledningen i en sådan stam skulle se ut. Det stod klart för mig att de filosofier som vissa ledartyper inom Solace hade inte stämde överens med mina. Jag ville därför försäkra mig om att deras vilja inte skulle få genomsyra besluten ledningen skulle fatta. Dock så går veckorna och jag blir ännu mer inaktiv. Än sammanslagning äger därför inte rum. Då jag är som mest inaktiv lämnar jag över ansvaret till keyser och JockDeRock. Inom kort sker sammanslagningen. Då med villkor som inte alls liknade de villkor jag hade tänkt mig. LaDs ledning blev mycket stor och filosofierna var ytterst försiktiga och i min mening fega. När jag kom tillbaka som aktiv spelare hade jag knappt en ledarpost i LaD. Jag som tribalwarsspelare klarar inte alls av att vara en bifigur. Jag var tillsammans med några anra missnöjda med den försiktiga politik som LaD förde och jag försökte därför ordna mer makt åt mig. Detta lyckades inte och därför valde jag att bryta upp igen och skapa NumeN. NumeN blev dock ingen större hit utan var mest bara en inaktiv klump mitt i värld 2. Förstår inte varför vi inte blev påhoppade av andra stammar. Återigen fick vi ju chansen att etablera oss igen.
10. 20 återuppstår efter denna inaktiva tid och planeringen pågår för fullt med att tillsmmans med K¤O¤L ta över v2. Dock så blir det inte riktigt som vi tänkt oss. Intresset svalnar alltmer. Det kändes redan för mig och för flera andra som om att vi redan bevisat vad vi går för. Vi såg helt enkelt inga fler utmaningar. Ett antal spelare väljer därför att göra något helt oväntat. TFB bildas och vi befinner oss då i ett läge som ser ut som det gör idag. Min egen resa tar här slut. Jag fann ingen större lust att kriga mot K¤O¤L. Jag fann heller ingen större lust att själv kriga mot Solace. Av den anledningen valde jag att överlämna mitt konto. Därmed avslutade jag en två-års spok av mitt liv som fältherre på de medeltida krigsfälten. Jag är och förblir en legend. Elohims nya ägare kommer att axla det ansvar som krävs för att fylla en krigsguds rustning
Hoppas ni tyckte det var intressant att läsa lite om min historia ^^
Hade fint!
Jag har under 2 års tid ofta skitit i relationer och bara gått min egen väg. Jag har under långa perioder legat mitt i smeten av v2 helt oskyddad från spelare som hyst agg mot mig och mina stammedlemmar. Detta till trots har samtliga stammar alltid valt att kriga mot den stam jag och mina stamvänner valt att kriga mot. Jag förstår inte varför.
Åter igen sker detta. Vi har en situation där K¤O¤L går i krig mot TCO. Tanken var från början att vi som då ingick i stammen twenty legends skulle starta krig mot Solace och vi var endast dagar från att sätta detta i verket. Dock blev det så att vi istället gick på K¤O¤L. Jag kan fortfarande inte förstå varför inte Solace genast förklarade krig mot 20 eller TFB. Särskilt inte efter TFBs krigsförklaring mot K¤O¤L.
Jag förstår heller inte hur vi helt ostörda kunde etablera NumeN och därefter 20 (som senare blev TFB). Vad jag minst förstår är hur jag fick chansen att överhuvudtaget etablera 20 första gången jag gjorde det.
Här följer i kronologisk ordning hur jag mirakulöst lyckades etablera mig i toppen och stanna där tillsammans med mina närmsta vänner:
1. Jag startar värld 2 ca. två dagar efter världens start. Jag inleder min karriär på TW i stammen R.E (se roman empire värld 1). Jag lär mig spelets grunder och spelar mycket aktivt. Jag har fina farmer och det går mycket bra förmig inledningsvis. Jag allierar mig med min granne Landry från Tyskland då jag tycker han verkar vara farlig för mig. Jag fixar senare in honom i min stam. Efter en viss tid i R.E framkommer vissa splittringar. Jag som en av stammens då största spelare vill ha mer makt i ledningen men får inte detta. Flertalet spelare anser att detta är fel och splittringar uppstår inom stammen. Redan här lyser alltså mitt maktbehov igenom
2. Jag bryter mig ur R.E och söker mig till två olika stammar. De stammar jag söker till är FRpow och NwP. Jag får svar av FRpow som godtar min ansökan, men precis då jag ska byta till dem får jag även svar från NwP som även dem beviljar min ansökan. Jag vill mycket hellre till NwP. Det första jag gör i NwP är att jag hugger min granne Landry i ryggen. Han loggar dock in innan mina adlingar är klara. (han har ca 3 byar medan jag har ca 5 byar). Vi utkämpar därefter ett antal slag innan han tvingas kapitulera och överlämna sina byar till mig. Detta är alltså min första backstab på värld 2. Mina vänner i NwP beundrar mitt sätt att spela och vara och ser mig som en stor tillgång. I NwP tar jag mig även upp mot toppen av värld 2.
3. Allting flyter på bra i NwP. Vi dominerar världen i dess nuvarande konstellation och världen fruktar oss. NwP's filosofier stämde och stämmer ännu helt överens med mina filosofier. De förde en hård och rak diplomati. Acceptera våra villkor eller gå under! Våra villkor var alltid strikt lydnad från andra. Denna hårda politik innebar självklart att andra stammar ville få bort oss från värld 2.
4. KWN skapas. En ny stormakt växer fram ledd utav Keyser (som alla även idag säkert känner till). KWN leds utav Keyser och Fullrulle. KWN skapas i ett enda syfte vilket är att störta NwP från makten. Under en oktobernatt mitt under NwPs krigsförberedelser mot en annan stam så slår KWN till med full styrka mot NwP. Hela NwPs överrumplas. Jag blir själv hårt anfallen och det var en ren slump att jag var vaken då anfallen inleddes. Jag ringer personligen upp medlemmar i NwP på deras mobiltelefoner men ytterst få svarar. Dessutom har de flesta helt tomma byar då trupper flyttats till en helt annan front. Katastrofen är ett faktum. Jag hade själv planerat att anfalla en solacespelare, men då han svarade på mitt onlinekontrollsmail så slutade det istället med att vi blev goda vänner. Jag hade tidigare hjälpt honom (blizzard) med assistans och därför fick jag hjälp av hela Soalce att försvara mig mot KWN. Under den första natten dodgade jag och dödade ett stort antal tåg från KWN. Dock så klarade sig inte mina stamvänner lika bra. Efter ett par veckors strider var moralen förvisso hög men folk hade inställningen att vi skulle gå under med flaggan i topp istället för att se chanserna att vi ännu kunde vinna. Jag tar då ett av de beslut som jag än idag ibland får skit för. Jag tar kontakt med Fullrulle i KWN och ber om fri lejd. Jag ger honom falsk information ang spioner som skall finnas i KWN i utbyte mot att jag får gå med i stammen SK som då fanns (ledd utav nausak, iandaman och freket m.fl) Fullrulle sväljer betet. Syftet med detta var aldrig att fly iundan kriget vilket måna anser. Visst fick jag chansen att bygga upp mig, men jag ansåg det nödvändigt för att kunna slå på KWN på ett mer effektivt sätt.
5. Redan efter 2 dagar tog jag kontakt med BUSH som var etablerade i k54. Dessa leddes utav CaMaRo och Varannanvatten. Jag la fram min plan om en ny storstam. Jag ville skapa en stam på ungefär samma sätt som KWN skapades. En stam vars enda syfte skulle vara att krossa KWN och vinna kriget tillsammans med NwP. Planen lät mycket bra och ~TB~ skapades. (Team Bush). Efter bara lite mer än en veckas tid förklarade vi krig mot KWN. Redan första natten var fas 1 helt avklarad och vi tog samtliga byar som bokades. VI hade hela tiden defhjälp från Solace dessutom. Solace ställde även då upp med def åt NwP (främst till dante som senare tillsammans med soderb kom till ~TB~). Tanken var från min sida att NwP skulle ingå i ~TB~, men detta blev aldrig verklighet. KWN hade åsamkat alltför stor skada och NwP gick dessvärre under. Många spelare i NwP anser att jag lämnade skeppet för att rädda mitt eget skinn. Visst klarade jag mig, men jag anser att det snarare berodde på den hjälp jag fick från Solace och på fullrulles naivitet. För jag lä,mnade ju faktiskt bara kriget i en vecka för att kunna strukturera mitt försvar. Sedan uppsökte jag ju kriget på nytt följd utav i princip hela k54. Hade jag inte gjort som jag gjort hade KWN kört över hela NwP inklusive mig själv utan problem. Tack vare mitt drag och vissa andra händelser skulle det visa sig att KWN skulle stöta på problem.
6. SOlace går till slut med ~TB~ i kriget mot KWN. Ett ställningskrig tar sin början där båda sidor står ungefär lika starka. De svaga spelarna ur samtliga stammar försvinner sakta men säkert och kvar blir en elit som lyckas hålla sin fronter mycket väl (flera av dem finns nu kvar i toppen av värld 2). KWN slår vid det här lagaet MYCKET hårt mot mig och jag leder försvars-OB med över dubbelt så mycket i förhållande till tvåan. Sakta men säkert börjar jag att tappa greppet. Jag sitter vid datorn konstant och det går ut över mycket annat. Till slut blir det för mycket, men jag kan inte ge upp en enda by. Det slutar med att jag ber tribalwars ledning att banna mig. Jag ligger redan här topp 3 på rankingen om jag inte minns helt fel. Jag är banand under en hel vecka innan jag kommer tillbaka. När jag kommit tillbaka låter mirakulöst alla stammar mig vara förutom FRpow som till viss del fortsätter att anfalla mig. Jag ger dem två byar för att få fri lejd (två av de byar jag tidigare tagit av dem). Därefter står jag helt fri från attacker (vilket ujag än idag inte förstår.) Månaderna går och jag spelar rätt fridfullt. hela v2 är egentligen helt friidfull. Under denna fridfulla period inleds nästa fas.
7. Jag skapar 10 (ten legends). Tanken är att skapa en ytterst liten stam med de absolut bästa- Jag får snabbt med mig en skara spelare som helt består av enbart toppspelare. Från att varit helt inaktiv i en ofarlig stam har jag lyckats etablera en livsfarlig stam på bara någon veckas tid. Vissa börjar se faran, men det är redan för sent. Från att ha varit ofarlig står jag nu beskyddad av en stor skara duktiga spelare och vi börjar genast planera för krig. 10 utvecklas senare till 20 som de flesta säkert känner till (twenty legends). Tillsammans med 20 utför vi enligt min mening de mest konstruktiva anfall som gjorts på värld 2. Jag syftar då främst på erövrandet av FRpow där vi pulveriserar allt motstånd och tar allt på bara några få veckor. Vi står då överlägset starkast på värld 2. Detta kan väl kallas toppen på flera spelares karriärer. Jag, JockDeRock, Sir-Väss, Frajda, Odium, CaMaRo och Soderb m.fl har helt tagit över rankingen. Detta var den roligaste perioden och det var efter denna period intresset började svalna alltmer.
8. 20 sitter starka på toppen alltjämt med Solace som trogna allierade. Vi krigar effektivt mot --ST-- (de förkalrade krig mot oss). Redan tidigt står det klart att --ST-- förr eller senare kommer att vingas till fullständig kapitulation vilket de senare gör. Deras kapitulation gav oss även stora landområden där vi i princip tog alla deras områden i k54 och k44 (även delar av vissa andra kontinenter).
9. Efter detta krig är jag ytterst nära att lägga ner spelet helt. Jag spelar inaktivt i flera månader. Kontakt förs med Solace om en sammanslagning. Planer på att bilda stammen LaD diskuteras kontinuerligt. Dock så är jag väldigt hård med hur ledningen i en sådan stam skulle se ut. Det stod klart för mig att de filosofier som vissa ledartyper inom Solace hade inte stämde överens med mina. Jag ville därför försäkra mig om att deras vilja inte skulle få genomsyra besluten ledningen skulle fatta. Dock så går veckorna och jag blir ännu mer inaktiv. Än sammanslagning äger därför inte rum. Då jag är som mest inaktiv lämnar jag över ansvaret till keyser och JockDeRock. Inom kort sker sammanslagningen. Då med villkor som inte alls liknade de villkor jag hade tänkt mig. LaDs ledning blev mycket stor och filosofierna var ytterst försiktiga och i min mening fega. När jag kom tillbaka som aktiv spelare hade jag knappt en ledarpost i LaD. Jag som tribalwarsspelare klarar inte alls av att vara en bifigur. Jag var tillsammans med några anra missnöjda med den försiktiga politik som LaD förde och jag försökte därför ordna mer makt åt mig. Detta lyckades inte och därför valde jag att bryta upp igen och skapa NumeN. NumeN blev dock ingen större hit utan var mest bara en inaktiv klump mitt i värld 2. Förstår inte varför vi inte blev påhoppade av andra stammar. Återigen fick vi ju chansen att etablera oss igen.
10. 20 återuppstår efter denna inaktiva tid och planeringen pågår för fullt med att tillsmmans med K¤O¤L ta över v2. Dock så blir det inte riktigt som vi tänkt oss. Intresset svalnar alltmer. Det kändes redan för mig och för flera andra som om att vi redan bevisat vad vi går för. Vi såg helt enkelt inga fler utmaningar. Ett antal spelare väljer därför att göra något helt oväntat. TFB bildas och vi befinner oss då i ett läge som ser ut som det gör idag. Min egen resa tar här slut. Jag fann ingen större lust att kriga mot K¤O¤L. Jag fann heller ingen större lust att själv kriga mot Solace. Av den anledningen valde jag att överlämna mitt konto. Därmed avslutade jag en två-års spok av mitt liv som fältherre på de medeltida krigsfälten. Jag är och förblir en legend. Elohims nya ägare kommer att axla det ansvar som krävs för att fylla en krigsguds rustning
Hoppas ni tyckte det var intressant att läsa lite om min historia ^^
Hade fint!
