Käre Tjockis Gås,
Det hela hade aldrig hänt om inte Per hade haffat mig vid köttdisken på coop i måndags. Men låt mig dra hela historien i sin helhet så att du greppar sammanhanget. För ett tag sen hade min huvudklåda blivit så energisk att jag vände mig till min lokala läkare för rådgivning. Har du någonsin lagt märke till deras mest uppseendeväckande klädesplagg de bär på eftermiddagarna? Iallfall så hade då denne Per sett min svåger vid orkestersalen i samband med den mest förträffliga och förnäme gåsen jag sett i hela mitt liv och det är inte ett kort liv må jag säga. Vid sjukhuset träffade jag warren thompson som sa att jag skulle fråga dig. Så min fråga lyder som följande:
Vad anser du om detta och vad tycker du jag ska göra?
Även för en gås så är denna fråga svår att svara på, det märks att du nästan är på samma intellektuella nivå som jag (till skillnad från resten som skrivit i denna tråd). Vad jag tycker om detta är inte relevant då jag inte upplevt problemet som ett problem utan snarare en möjlighet att utveckla samhällsdebatten till något större. Istället för att fråga sig frågan, vad anser du om detta så ställer jag mig frågan - vad anser frågan om mig? För att svara på detta krävs det att man ser världen från fyra dimensioner, något som vanliga däggdjur brukar ha problem med att göra. Vad frågan då anser om mig blir konkret och det abstrakta förhållningssätt som tidigare figurerat blir tillintetgjort. Svaret är såklart lika simpelt som genialt - lycka. Det är nämligen på så sätt att utan lycka hade inte världen varit som den var, oförutsägbar och tämligen adekvat. För att besvara den andra delen av frågan behöver vi inte gå lika långt, man sätter de givna parametrarna i lagen om försoning, dividerar på ljushastigheten och bryter ut relevansen, det som blir kvar på andra sidan lika med-tecknet är då, just det, ingenting. Gör ingenting.