DeletedUser
Guest
När väl alla varelser blivit utslängda ifrån lustgården så gick en stam av människor mot en vacker sjö vid V1s högsta berg där dom grundade den första byn.
Dom bestämde sig att hylla den store skaparen för att återfå hans gunst och åter få komma in i lustgården.
Ledaren för denna stam hette Carl och han bestämde sig för att odla ett stort träd för att efterlikna det heliga lemonlimeträdet i lustgården.
Han försökte odla massor med olika träd för att kunna komma upp till de fantastiska frukterna men misslyckades gång på gång i sitt uppsåt.
I carls 800e livsår började han odla ett bananträd och till slut så lyckades han äntligen med det han försökt, trädet växte sig större och större och sträckte sig närmare och närmare himmelen och han trodde sig ha fått Ninos gunst i detta lyckade företag.
Han sade då till sina följeslagare "ni skall ömt vårda detta träd, ty detta träd är vår väg tillbaka till lustgården, detta träd skall överträffa lemonlimeträdet och vi skall nå himmelen via trädets krona."
När dom trädet växt i 120år så började stammen växa sig så pass tjock att arbetarna runtomkring dem inte längre hadde kontakt med varandra och deras olika tungomål ej längre liknade varandra. Så kom det sig att under Carl "bananodlaren"s 920e levnadsår drabbade den nordvästra delen av stammen av rotröta och detta upptäktes av arbetarna i den sydvästra delen.
En budbärare sändes omedelbart ut för att varna de nordvästra arbetarna om den kommande katastrofen men när budbäraren anlände förstod de ej varandra.
Detta år föll trädet med Gudens förbannelse över sig.
Så slutar berättelsen om Banantornet.
Dom bestämde sig att hylla den store skaparen för att återfå hans gunst och åter få komma in i lustgården.
Ledaren för denna stam hette Carl och han bestämde sig för att odla ett stort träd för att efterlikna det heliga lemonlimeträdet i lustgården.
Han försökte odla massor med olika träd för att kunna komma upp till de fantastiska frukterna men misslyckades gång på gång i sitt uppsåt.
I carls 800e livsår började han odla ett bananträd och till slut så lyckades han äntligen med det han försökt, trädet växte sig större och större och sträckte sig närmare och närmare himmelen och han trodde sig ha fått Ninos gunst i detta lyckade företag.
Han sade då till sina följeslagare "ni skall ömt vårda detta träd, ty detta träd är vår väg tillbaka till lustgården, detta träd skall överträffa lemonlimeträdet och vi skall nå himmelen via trädets krona."
När dom trädet växt i 120år så började stammen växa sig så pass tjock att arbetarna runtomkring dem inte längre hadde kontakt med varandra och deras olika tungomål ej längre liknade varandra. Så kom det sig att under Carl "bananodlaren"s 920e levnadsår drabbade den nordvästra delen av stammen av rotröta och detta upptäktes av arbetarna i den sydvästra delen.
En budbärare sändes omedelbart ut för att varna de nordvästra arbetarna om den kommande katastrofen men när budbäraren anlände förstod de ej varandra.
Detta år föll trädet med Gudens förbannelse över sig.
Så slutar berättelsen om Banantornet.