Kom till skolan en dag, årskurs 4, och var väldigt trött. Min lärare som man varken ska tjafsa med fysiskt eller psykiskt skulle reta/skämta med mig och kallade mig Solen. Det dröjde inte länge fram tills dess att alla började kalla mig för solen. Jag var ju lite emot det i början, men sen kom jag att tänka på följande. " Hur många är det egentligen som får heta Solen"? Så jag behöll namnet och det har gett mig ganska mycket. Det är lätt att komma ihåg och folk jag träffar för första gången kommer numera lättare ihåg mig. på Rookie camp i Lugnet/Falun (ett innebandyläger under 5 dagar i två veckor under sommaren) är namnet "Solen" en legend bland de elever som har varit där. Jag är den enda elev som har varit där 4 veckor i rad och stått ut med de träningar(som för övrigt är riktigt bra ska jag säga er). Om jag ska vara 100% ärlig så är rookie camp det ställe jag skulle vilja vara varje dag året om. Där är alla som jag, villiga att lära sig och bli bättre. Inte som där hemma, d.v.s. att man är med med för att ens kompisar är med och bara sitter och pratar. Jag gillar verkligen inte den inställningen.
Alla har vi något vi alltid kommer minnas från ungdomen(som är bra) och rookie camp kommer vara mitt minne. Känn efter själva och tänk på edert minne innan ni läser vidare....
Ni ser, det är ganska underbara minnen ni har eller hur? Jag vet inte vad exakt vad ni kom och tänka på, om de var er första kyss eller en vecka i sommarstugan vid vattnet. Vad det nu än var så är de ett minne ni alltid kommer att le till när ni tänker på de. Skratta när du minns de roliga som hände.
Solen är ju centrum och en värmekälla. På Rookie Camp är jag annorlunda från mitt vardagliga liv. Men det är för jag inte är "rädd" för att visa vem jag är för alla. Jag kan inte visa de här hemma. Här finns bara mobbing och olycka, varje gång jag öppnar mig här hemma blir jag sårad. Så här hemma håller jag mig stängd, och det är "blood angel" kall och läskig. Han låter ingen komma in till hans hjärta och han kan få alla att rygga tillbaka. Tyvärr hände det att en person kom in i mitt hjärta, men hon var den enda som visade samma sida av sig och förstod mig här hemma. Det är en känsla som om inget som får mej att hata henne, oavsett vad folk säger. Ingen kan vinna över henne när jag måste välja mellan henne eller någon annan. Ni som har upplevt detta vet hur det är. Det är en svaghet om hon utnytjar den, men hittills har hon inte utnyttjat den(som att be om pengar t.ex).
http://www.youtube.com/watch?v=UeNTNlOIz_0 <- Detta är är en låt som ni, alla som känner så här, skulle beskriva sina känslor(tror jag iallafall. Jag skulle iallafall göra såhär). Den här låten är är lite som mitt liv har varit med henne hittills.
Om ni tycker att jag kom bort mig från ämnet så är det så här att det här rör mitt hjärta och jag ville berätta för er. Jag ber om usäkt för er som inte var ett dugg intreserade i mitt liv.
Ni måste också förstå att beroende på vem av dessa jag är så kan vissa kommentarer slita olika på mig. En elak kommentar kan slå hårt på mig när jag är "solen" men när jag är "blood angel" så skulle de bara vara vinden utanför mitt fönster och inte ha någon som helst effekt om ni ville på något sätt lära mig något eller försöka såra mig.
Sen en sak till, ni som har läst igenom hela denna text, jag pratar mycket bättre än vad jag skriver.
// solen
P.S. Om någon forums mod vill korta av det hela så sätt en spolier runt det. Upp till er själva om de är för långt för att alla ska bry sig eller om alla "måste" läsa det här.
//Korrigerat utav TGOW
