Törs man säga äntligen?
V22 blev precis det jag från början hade som mål att den inte skulle bli. Men sånt är livet, man kan inte alltid lyckas. Detta experiment om något visade att min tes från innan v22 startade var mer sann än jag trodde.
Världen innehöll:
*Backstabb
*Skitsnack
*Brutna löften
*Spelare ansåg vinsten viktigare än resan dit (även om några sådana inte var kvar i slutet)
*Dålig aktivitet i endgame (mjo jag gillar ju endgame bättre än start- och midgame)
Men jä**ar vad trevlig typer man han lära känna, vänner som fiender.
Jag hade själv aldrig planerat att vinna, jag tycker oftast det är roligare i underläge eftersom man får kämpa frenetiskt för att överleva och sen är det legitimt att gråa när alla andra vänner tröttnat. Nu blev jag ju så illa tvungen att sitta kvar.
För det sista året får jag tacka Mario, Orca, Canser, Eddie m.fl. som ställde upp och mottog mina uttråkade soldater. Utan er hade jag varit tvungen att gråa under sista året. Innan dess hade jag ju Hunter8 att leka med som hade konsten att suga åt sig deff från alla möjliga håll, nästan som via trolleri.
Summa sumarum så var detta förhoppningsvis min första och sista värld jag startar i en premade. Men risken finns att jag förr eller senare blir inlurad i en stam på någon värld.
Till sist vill jag tacka dom som under olika tillfällen varit co-spelare på kontot. Utan inbördes ordning:
Summerfg
Ajzpain
Martin
djdsp
Anonym på begäran =)