henrik338
GuideGud
- Reaktionspoäng
- 40
Tänkte återberätta min historia och om de beslut jag tog, för de som undrar varför och vad som skett etc får en överblick. Nu är ju vinsten vår, så nu slipper man hålla inne på något.
Världen började, mina planer var att spela för att samla ihop pp. Bjöd in några från v40 som jag lovade och vinna åt, då den världen va mer eller mindre över.
Så såg vår karta ut och vårt strategiska mål i början, vi ville säkra mitten genom att låta vår allierad ta den. (De blev senare DYF) medans vi tog vår kontinent och fortsatt runt dem. Vi låg ju jävligt illa till i början och vi insåg rätt omgående att de kunde bli lite småproblem, men just den första vågen gick bra och vi plockade bort en stam som såg ut som ett större hot än oss, dock så flydde massor av dem till PeP som ni nu ser i grönt (De rosa va main problemet)
Dock så trodde jag vi inte skulle möta på något motstånd alls, så vi körde ut mot PeP och de gick rätt bra inledningsvis. Sen tog de tvärstopp, jag som premhorade gick helt defensivt och flyttade upp alla trupper jag kunde släppa norrut för att undsätta våra noobs som inte klarade av och slutföra jobbet, riktig jävla besvikelse där och då. Lite senare så fick vi reda på att PeP var inte så noobiga som jag först trott de var.
Vi blev tillbakatryckta i det norra klustret och tappade nån spelare här och där och de såg väl inte så jävla vackert ut. Beslut lades på att låta de klustret överges och fokusera på det södra i stället. Jag inser ju att nu är de fan riktigt jävla illa, så jag slänger iväg ett litet pm till NeedForSpeed om att köra en fred & en eventuell merge, för detta kriget kostade båda stammar mycket resurser & tid.
De gick, NFS godtog en fred och han ville senare skapa en stam (DYF) vars mål var att dominera alla andra stammar och enbart ha de bästa med. Jag insåg ju att det lät rätt tråkigt & jag var faktiskt här för att carrya ett gäng noobs (Mina planer var dock att sluta den 15e jan, men tack vare en annan lirare i motståndarlaget så fortsatte jag) Så jag tackade nej. Därefter började slaget om en rekrytering av gamla PEP spelare, ett slag som jag förlorade till viss del men senare vann då NFS visade upp sina skills i det sociala spelet & med mina överlägsna skills så fick jag Frding, enclaved & nå fler randoms att gå över. Legends var således skapat i den form jag behövde för att nu ta över världen.
Medans vi hade krigat och jävlats i en månad så hade Saiyans expanderat riktigt hårt och skaffat bra med yta, de hade massrekryterat bra många spelare också och ägde stor del av kartan i K55/45 och började nu expandera in i k54. Vi insåg ju nu att läget är kritiskt, speciellt när saiyans förklarade krig på oss och DYF. DYF och vi behövde varandra, men NFS det geniet försökte sabotera den alliansen så vi fick lov och kicka han. Efter några dagar så beslutade vi bara för och eliminera NFS, det gick ju inte alls då Saiyans beslutade sig för att lägga sig i. Hade vi vetat så hade vi gjort på annat sätt, men hade svårt och se att de skulle ens försöka p.g.a avståndet till saiyans.
Hursomhelst, vi krigade mot i princip hela världen och Henke brydde sig inte så mycket tills jag började inse hur mycket ubica tryhardade, sinnes när de försökte få alla och anfalla oss. Så jag var illa tvungen och börja agera själv. NG, en rimstam i vår rim fredades om de bara adla spelare. PHX fredades med liknande avtal och stöttade oss bra och höll sin front. AWE som låg i rygg samtalades det med och de fick följa Saiyans pipa tills de var stora nog. Allt började gå som de skulle, men samtidigt så låg saiyans på hårt på DYF och pressade.
Vår deff stationerades i DYF byarna men det höll knappt upp ändå, men vi visste att om vi kan knäcka de svaga stammar i K54 så kanske vi kunde börja vända i vår favör.
Samtidigt som detta skedde så hade vår andra allians /senare iap, ToG börjat dra i trådar för att rekrytera spelare ur KingD eller va de hette. Detta uppskattades inte av oss, för den delen så visste jag inte att de kunde lira, vilken var en miss. Men beslut togs att låta dom vara för att bevisa sig, så vi avslutade erövring på dem. Det skulle visa sig vara ett Stort misstag.
Samtidigt som vi krigar så inser vi att vi har spioner i våra allierades led, så detta underlättade inte någonting! En efter en hittade vi dem och avrättade dem, pacho lämna självmant, peson1 hade stöttat NFS vid en massiv offensiv så de såg vi på obn (seriöst lol, hur kunde han missa den biten) och några av hans vänner avrättades. Samtidigt som detta sker så bestämmer KindD spelarna att lämna ToG!!!! Det betyder att vi nu ägde kanske 25% av kartan, mot våra fienders 60-65%. Detta satte enormt tryck på oss, men vi visste samtidigt att ju längre spelet går desto bättre odds har vi. Vi är bra nog att försvara oss mot deras ineffektiva försök.
DYF gick inte lika bra, ToG nergraderades till en iap för deras KingD fiasko. Senare togs de bort helt och blev fiender till oss, då vi ej kunde tillåta sådant högförräderi gå obestraffat. Gummi & bausta kan dom tacka för den som flydde till den "vinnande" sidan. Nej grabbar, detta var inte en lika enkel värld som v37 där ni backstabba er till en enkel vinst. Detta blev lite tuffare <3
DYF börjar kapitulera, våra enda allierade & jag tar över kommandon och döper dem till LegenA vår systerstam. De fick samma villkor som oss, top 15 byar vinner världen. Detta motiverade väldigt bra. Samtidigt som vi erövrar de spelare som gett upp.
Sen händer något, Saiyans förråder sina vänner i AWE !!! OJOJ precis som de gjort mot alla sina tidigare "vänner" Vi ser vår chans, öppningen är äntligen här. Vi får slå en bra jävla mängd frislag på Saiyans som stöper rakt ner i backen och tappar över 100 byar på en vecka. NFS adlas bort, som var ett riktigt problemområde & vi känner direkt att nu vinner vi, nu kan inget hota oss.
Saiyans pressar AWE, vår deff går till AWE i den mån vi kan och de tappra soldaterna slogs som aldrig förr. Vi trodde inte de skulle ha en chans, men de höll upp med vår kö hjälp och deff. Nog för att byar tappades, men vi dunkade på och tog mark överallt.
Vi ska inte glömma att Saiyans bytte ut halva sin formation och Wallarn tog kommando, ack lite sent. De gjorde några tappra försök men vi dunkade på för hårt och de gick inte att rädda situationen för saiyans som tillslut efter att Zette kapitulerat hela sina front mot mig gav upp.
& Här är vi idag
Bra kämpat alla som spelat världen. "Ska inte carrya" blev väl nå helt annat, nåväl!
Världen började, mina planer var att spela för att samla ihop pp. Bjöd in några från v40 som jag lovade och vinna åt, då den världen va mer eller mindre över.
Så såg vår karta ut och vårt strategiska mål i början, vi ville säkra mitten genom att låta vår allierad ta den. (De blev senare DYF) medans vi tog vår kontinent och fortsatt runt dem. Vi låg ju jävligt illa till i början och vi insåg rätt omgående att de kunde bli lite småproblem, men just den första vågen gick bra och vi plockade bort en stam som såg ut som ett större hot än oss, dock så flydde massor av dem till PeP som ni nu ser i grönt (De rosa va main problemet)
Dock så trodde jag vi inte skulle möta på något motstånd alls, så vi körde ut mot PeP och de gick rätt bra inledningsvis. Sen tog de tvärstopp, jag som premhorade gick helt defensivt och flyttade upp alla trupper jag kunde släppa norrut för att undsätta våra noobs som inte klarade av och slutföra jobbet, riktig jävla besvikelse där och då. Lite senare så fick vi reda på att PeP var inte så noobiga som jag först trott de var.
Vi blev tillbakatryckta i det norra klustret och tappade nån spelare här och där och de såg väl inte så jävla vackert ut. Beslut lades på att låta de klustret överges och fokusera på det södra i stället. Jag inser ju att nu är de fan riktigt jävla illa, så jag slänger iväg ett litet pm till NeedForSpeed om att köra en fred & en eventuell merge, för detta kriget kostade båda stammar mycket resurser & tid.
De gick, NFS godtog en fred och han ville senare skapa en stam (DYF) vars mål var att dominera alla andra stammar och enbart ha de bästa med. Jag insåg ju att det lät rätt tråkigt & jag var faktiskt här för att carrya ett gäng noobs (Mina planer var dock att sluta den 15e jan, men tack vare en annan lirare i motståndarlaget så fortsatte jag) Så jag tackade nej. Därefter började slaget om en rekrytering av gamla PEP spelare, ett slag som jag förlorade till viss del men senare vann då NFS visade upp sina skills i det sociala spelet & med mina överlägsna skills så fick jag Frding, enclaved & nå fler randoms att gå över. Legends var således skapat i den form jag behövde för att nu ta över världen.
Medans vi hade krigat och jävlats i en månad så hade Saiyans expanderat riktigt hårt och skaffat bra med yta, de hade massrekryterat bra många spelare också och ägde stor del av kartan i K55/45 och började nu expandera in i k54. Vi insåg ju nu att läget är kritiskt, speciellt när saiyans förklarade krig på oss och DYF. DYF och vi behövde varandra, men NFS det geniet försökte sabotera den alliansen så vi fick lov och kicka han. Efter några dagar så beslutade vi bara för och eliminera NFS, det gick ju inte alls då Saiyans beslutade sig för att lägga sig i. Hade vi vetat så hade vi gjort på annat sätt, men hade svårt och se att de skulle ens försöka p.g.a avståndet till saiyans.
Hursomhelst, vi krigade mot i princip hela världen och Henke brydde sig inte så mycket tills jag började inse hur mycket ubica tryhardade, sinnes när de försökte få alla och anfalla oss. Så jag var illa tvungen och börja agera själv. NG, en rimstam i vår rim fredades om de bara adla spelare. PHX fredades med liknande avtal och stöttade oss bra och höll sin front. AWE som låg i rygg samtalades det med och de fick följa Saiyans pipa tills de var stora nog. Allt började gå som de skulle, men samtidigt så låg saiyans på hårt på DYF och pressade.
Vår deff stationerades i DYF byarna men det höll knappt upp ändå, men vi visste att om vi kan knäcka de svaga stammar i K54 så kanske vi kunde börja vända i vår favör.
Samtidigt som detta skedde så hade vår andra allians /senare iap, ToG börjat dra i trådar för att rekrytera spelare ur KingD eller va de hette. Detta uppskattades inte av oss, för den delen så visste jag inte att de kunde lira, vilken var en miss. Men beslut togs att låta dom vara för att bevisa sig, så vi avslutade erövring på dem. Det skulle visa sig vara ett Stort misstag.
Samtidigt som vi krigar så inser vi att vi har spioner i våra allierades led, så detta underlättade inte någonting! En efter en hittade vi dem och avrättade dem, pacho lämna självmant, peson1 hade stöttat NFS vid en massiv offensiv så de såg vi på obn (seriöst lol, hur kunde han missa den biten) och några av hans vänner avrättades. Samtidigt som detta sker så bestämmer KindD spelarna att lämna ToG!!!! Det betyder att vi nu ägde kanske 25% av kartan, mot våra fienders 60-65%. Detta satte enormt tryck på oss, men vi visste samtidigt att ju längre spelet går desto bättre odds har vi. Vi är bra nog att försvara oss mot deras ineffektiva försök.
DYF gick inte lika bra, ToG nergraderades till en iap för deras KingD fiasko. Senare togs de bort helt och blev fiender till oss, då vi ej kunde tillåta sådant högförräderi gå obestraffat. Gummi & bausta kan dom tacka för den som flydde till den "vinnande" sidan. Nej grabbar, detta var inte en lika enkel värld som v37 där ni backstabba er till en enkel vinst. Detta blev lite tuffare <3
DYF börjar kapitulera, våra enda allierade & jag tar över kommandon och döper dem till LegenA vår systerstam. De fick samma villkor som oss, top 15 byar vinner världen. Detta motiverade väldigt bra. Samtidigt som vi erövrar de spelare som gett upp.
Sen händer något, Saiyans förråder sina vänner i AWE !!! OJOJ precis som de gjort mot alla sina tidigare "vänner" Vi ser vår chans, öppningen är äntligen här. Vi får slå en bra jävla mängd frislag på Saiyans som stöper rakt ner i backen och tappar över 100 byar på en vecka. NFS adlas bort, som var ett riktigt problemområde & vi känner direkt att nu vinner vi, nu kan inget hota oss.
Saiyans pressar AWE, vår deff går till AWE i den mån vi kan och de tappra soldaterna slogs som aldrig förr. Vi trodde inte de skulle ha en chans, men de höll upp med vår kö hjälp och deff. Nog för att byar tappades, men vi dunkade på och tog mark överallt.
Vi ska inte glömma att Saiyans bytte ut halva sin formation och Wallarn tog kommando, ack lite sent. De gjorde några tappra försök men vi dunkade på för hårt och de gick inte att rädda situationen för saiyans som tillslut efter att Zette kapitulerat hela sina front mot mig gav upp.
& Här är vi idag
Bra kämpat alla som spelat världen. "Ska inte carrya" blev väl nå helt annat, nåväl!