DeletedUser
Guest
Den här sagan början precis som alla andra, nämligen med en gång. Denna gång ledde till den fjärde världen. Världen hade nu funnits ett tag och var rysligt kompakt med alla dess hjältar och hjältinnor.
En dag kom en varg till världen. Den onda vargen började ta för sig och tog kål på allt fler av de snälla invånarna.
"Revolt! Revolt!", hördes plötsligt i mörkret, och ljus spred sig. "Den stora vargen skall nu förgöras!" De små, snälla gottgörarna drog ihop sig för att gå till attack. Men vad de inte visste var att den sluga vargen redan förförit deras egna, förtvinat deras heder till stoft och dragit över dem till sitt fäste. Vargen hann först, han slog till om natten mot de så sött sovande samariterna.
Dagen därpå började jakten. "Finn honom" Finn vargens boning och slit den i stycken!" De barmhärtiga jägarna fann hopp om hjälp från de bybor som tidigare fått möta vargens vrede. Nu fanns chansen att förgöra vargen, att få bort den som skapat oro i världen sedan dess start. Att hjälpa de sina och förgöra det onda fanns ju inom räckhåll.
Rapporter nådde de barmhärtiga. Rykten sa att deras bröder icke alls var berädda att hjälpa dem, istället fanns vargen inne bland dem, de gick med på att föda den, att älska den. De svek de sina för att själva slippa jakten, kanske den jakten som kom att bli den viktigaste.
Och kanske blev det så, att vargen med hjälp av de forna riddarna förstörde även de barmhärtigas hem, slet isönder deras lyor, våldgästade deras famljer. Men vad gjorde det tyckte det tyckte de? Vargen är ju på vår sida, precis som den aldrig huggit förr kommer den väl aldrig hugga oss nu? Nu när vi hjälpt den till föda? Eller?
Visst förrådde inte vargen de som ställt sig bakom och dragit det säkra kortet. Nu när hotet var borta fanns det ingen anledning att kriga mer. Vargen bestämde sig för att slå sig till ro och inte växa mer. Det blev inga nästa offer, för nu var ju alla vänner.
Så slutade sagan för Värld 4, de goda var nu intet mer och de kvarstående levde lyckliga i alla sina dagar, med vargen mitt ibland dem.
En dag kom en varg till världen. Den onda vargen började ta för sig och tog kål på allt fler av de snälla invånarna.
"Revolt! Revolt!", hördes plötsligt i mörkret, och ljus spred sig. "Den stora vargen skall nu förgöras!" De små, snälla gottgörarna drog ihop sig för att gå till attack. Men vad de inte visste var att den sluga vargen redan förförit deras egna, förtvinat deras heder till stoft och dragit över dem till sitt fäste. Vargen hann först, han slog till om natten mot de så sött sovande samariterna.
Dagen därpå började jakten. "Finn honom" Finn vargens boning och slit den i stycken!" De barmhärtiga jägarna fann hopp om hjälp från de bybor som tidigare fått möta vargens vrede. Nu fanns chansen att förgöra vargen, att få bort den som skapat oro i världen sedan dess start. Att hjälpa de sina och förgöra det onda fanns ju inom räckhåll.
Rapporter nådde de barmhärtiga. Rykten sa att deras bröder icke alls var berädda att hjälpa dem, istället fanns vargen inne bland dem, de gick med på att föda den, att älska den. De svek de sina för att själva slippa jakten, kanske den jakten som kom att bli den viktigaste.
Och kanske blev det så, att vargen med hjälp av de forna riddarna förstörde även de barmhärtigas hem, slet isönder deras lyor, våldgästade deras famljer. Men vad gjorde det tyckte det tyckte de? Vargen är ju på vår sida, precis som den aldrig huggit förr kommer den väl aldrig hugga oss nu? Nu när vi hjälpt den till föda? Eller?
Visst förrådde inte vargen de som ställt sig bakom och dragit det säkra kortet. Nu när hotet var borta fanns det ingen anledning att kriga mer. Vargen bestämde sig för att slå sig till ro och inte växa mer. Det blev inga nästa offer, för nu var ju alla vänner.
Så slutade sagan för Värld 4, de goda var nu intet mer och de kvarstående levde lyckliga i alla sina dagar, med vargen mitt ibland dem.
