Kan försöka de en bild av detta ur mitt perspektiv.
Vi kände oss rätt trygga med oss själva och steg stadigt i rank och antal byar, låg på rank 9. Lite osäkerhet kan ha att göra med att den ursprunglige grundaren la ner, kanske v.
De som tog över gjorde ett bra jobb men fick inte så lång tid på sig innan det började hända grejer.
v.v.v var naturligtvis vårt enda moln på himlen, i övrigt var vi störst och bäst. Så hoppade tre (eller två??) av våra högst rankade spelare över till v.v.v varav en var top 10, plötsligt blev det lite kymigare.
[E-R] började attackera oss i våra avlägsna byar i K65 tror jag. Vet inte om det var i samråd med v.v.v, men deras attacker var tydligen välkoordinerade.
Jag ville rensa [E-R] i k56 för deras tilltag men vår lendning var mer diplomatiska, kanske var klokt.
Så kom v.v.v's anfall och vi var redan "på hälarna", tappat spelare och i en konflikt med [E-R] som vi inte visste hur vi skulle hantera.
Därefter kom vår ärbara allierade ... som under perioden avslutat sin allians med oss och förklarade oss krig. De påstod att det inte hade det minsta med att v.v.v och E-R redan anföll oss...
Många tyckte nog att det var lite väl utsiktslöst att fortsätta..
Nå med lite eftertanke så var det logiskt att v.v.v anföll oss. Slå ner oss så fort som möjligt för att inte bli instängd och få en jobbig konkurrent. Nu dominerar de området och kan utan problem se till att ingen konkurrent sticker upp. Min strategi är således att bli så liten och snäll som möjligt
.
Jag tror inte att v.v.v's spioner var avgörande däremot var avhoppen till dem tunga för LAH. Och att det blev ett krig mot flera stammar samtidigt var naturligtvis jobbigt.
/
