Kaninernas återkomst

Status
Ej öppen för ytterligare svar.

Xoniva

Guest
Han gick igenom den sönderslagna porten, och började gå framåt mot stadens huvuddel, mot det vida kända palatset, MrRislings palats.
Han kollade omkring sig. Allt han var i ruiner, ödelagda hus och förstörda byggnader. Allt var grått, han såg inget grönt.
Bakom honom väntade hans här med 10 tusen kavalleriester med ytterligare 50 tusen fotsoldater väntade på order två dagsmarscher ifrån honom. Han hade bett kavalleriesterna stanna bakom muren när han gick in i borgen. De hade tidigare på vägen mött en skara av de gående döda, så kallade irl monstren. Det hade varit de som hade anfallit borgen, och det var det som hade orsakat AAK-Rikets fall.
Han fortsatte framåt. Överallt kring honom fanns det lik. Döda kaniner och människor, som hade levt i harmoni innan Irl’s anfall. Han tvingade sig själv att gå framåt, och snart nog kom han fram till borggårdens mittpunkt. Framför honom stod en lång flaggstång, med Irl’s hemska banner på toppen.
Utan att tänka hissade han ner flaggan, och tog upp Risligs banner från marken och hissade upp den.
Han fortsatta, och inom kort var han inne i palatset.
Han gick runt och kollade igenom alla salar och korridorer, men allt var ödelagt. Tystnaden gjorde honom illa till mods, men han fortsatte. Det ända han kunde höra var sina egna andetag och skramlet från hans rustning då han rörde sig. Han gick in i ett stort rum, och tyckte sig höra grymtningar från salen bredvid. Han drog genast svärdet och gick in i salen, men när han väl var där stoppade han tillbaks svärdet i skidan. På tronstolen satt MrRislig, gammal och skadad, halvdöende.
Synen smärtade honom, han hade själv varit med och krigat med honom då och då, och de hade träffats många gånger innan, då var Rislig stolt och glad, och väldigt ofta berusad. Nu satt han där, grå och skrynklig, döende. Han skyndade fram till honom.

”MrR” sa han.
Rislig vände sig om och försökte se vem det var som pratade med honom.
”Xoniva, är det du?”
”Ja MrR”
”Åh Xoniva, vad för dig hit?”
”Jag kom hit för att se vad som hände med AAK-Riket.”
”Igen syn du förväntade dig antar jag?
Åh X! Allt är förstört! Jag underskattade dem, det var vad jag gjorde, jag trodde att muren var stark nog, att jag hade tillräckligt många trupper, men Irl var för stark. Snart nog kom de ikapp och tog över allt. Nu sitter jag här, ensam i ett störtad rike… Åh X, vad har jag gjort?
”Det var inget du kunde göra, du gjorde bästa av situationen.”
”Jo jag vet, men jag kulle ändå vilja se AAK-Riket finnas kvar, att jag skulle åtminstone ha något arv i denna värld.”
”Jag lovar dig MrR, jag kommer bygga upp allt igen, och starta med allt igen. Allt i din ära.”
”Gläder mig att höra” sa han och log. Sedan slöt han ögonen och somnade. För att aldrig mer vanka.

Han stod upp och höll glaset i handen. Han tänkte igenom vad han skulle säga.
Efter mötet med Rislig hade han kallat in sina män och gett order om att staden skulle återuppbyggas. Nu var reparationerna nästan klara, och byggnaderna hade byggts på sätt som folk aldrig tidigare hade åskådat. Arkitekturen var mycket annorlunda jämfört med resterande utav världen.
Efter den traditionella sorgeperioden av 7 dagar hade Xoniva beordrat om att Risligs död skulle hedras och firas, inte sörjas.
Därför hade folk från vida världen samlats, alla från enkla köpmän till adelsmän. Även några kaniner hade återvänt till staden då de hört nyheten om att staden byggdes upp igen.
Han lyfta glaset.
”Som jag sa tidigare, skall detta inte sörjas, detta skall firas! Även om det gör ont att Rislig har avlidit, kan vi inte glömma vad han har åstadkommit. Han har startat något stort, något känd i hela vida världen, och jag tänker inte låta detta slippa undan! Jag tänker starta AAK-riket igen, men den här gången vid namnet Landet X, men all i Rilsligs ära. Skål!
Han satte sig ner medan hurraropen ökade. Runtom i staden rådde det feststämning.
Han tänkte på framtiden, och vilka planer han hade. Han tänkte resa världen runt, hälsa på folk och prata med dem, och eventuellt skaffa sig lärlingar och medhjälpare som skulle hjälpa honom på vägen dit.
Ute på borggården fladdrade Risligt fana fortfarande stolt.



//X
 
Senast redigerad av en moderator:
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Topp