Grejen var väl det att det var ganska solklart att det skulle bli såhär och inte en olycklig slump. Jag kan se CbC:s synvinkel, O-G tog sakta men säkert in mark på dem och ingen hjälp syntes i horisonten, så varför lägga ner tid på något som ändå syntes vara hopplöst? Det är inte ovanligt att se större stammar än CbC klappa ihop på endast några veckor, är ganska naivt att tro att alla stammar slåss så länge de har kvar majoriteten av sina byar. Kämparlusten är det första som faller och när den är knäckt spelar antalet byar ingen roll. Detta är sånt man bör kunna förutse och -V- hade 6 veckor på sig att reagera.
Jag vet att -V-:s tanke var i början att hoppa in och hjälpa den förlorande sidan för att förhindra uppkomsten av en supermakt men O-G ledde redan kriget mot CbC när iap:en mellan O-G och -V- slöts, så när -V- ingick en iap med O-G med över en veckas uppsägningstid så man nog säga att den första tanken redan lagts på hyllan. Att inleda en iap med lång uppsägningstid med stammen man tänkt ingripa mot inom rimlig tid vore väldigt ostrategisk då en sådan iap bara skulle stå ivägen och göra att man förlorar sitt överraskningsmoment.
Att sedan både tro att man ska hinna kriga bort Laser och hinna säga upp den otympliga iap:en med O-G innan CbC redan gett upp är väldigt blåögt. Ett långdistanskrig avslutas sällan snabbt och Pant! hade redan gått under..., man tycker att -V- borde ha förstått detta med alla varningar de fick men antar de fortfarande fortfarande var lite oerfarna i spelet.
Men nu när -V- har kommit till insikt att krig är oundvikligt så klandrar jag inte dem för att leta allierade, vore osmart att inte göra det inför ett stundande krig mot en flera gånger större stam, dock så klandrar jag inte heller de som inte längre bryr sig om v15s utgång och gärna låter O-G vinna när de andra stammarna själva låtit O-G växa fritt.
