Jag känner inte heller dig, så fel har jag icke i det här sammanhanget.
Då ska jag hjälpa dig att komma ihåg:
Chrilles dikt:
Isabelle, det var en kväll
Du var vred, vi låg i sked
På kartan det vill säga, inget annat jag skulle greja
För kåken han satte stop, han gjorde en så kallad "cockblock".
Inte för att du velat ha mig sådär,
men trots allt jag var kär.
Jag trånade med fruktan och fängslan,
jag var alltid befruktad av ängslan.
Att du en dag slutligen skulle få nog,
och adla mig samtidigt som du slog,
mitt hjärta i bitar och blod,
för att göra mig till en ynka klenod.
Men när jag häromdan klev ut från en bio,
förstod jag plötsligt betydelsen av vår trio.
Du, jag och kåken - alltid uppsåt till nån av bråken.
För dina känslor för mig var ekvivalenta, med dem hos en sablans värmlandsjänta.
Vår kärlek var en ros och blev en kvist - fördömd att förmultna till sist.
En pion utav ilska och hat, krossad och sprucken på ett fat.
Dömd att vissna i glömska, att aldrig få chansen att grönska.
Det här var allt jag ville säga,
jag hoppas du addar min fejja.
Om inte annat har vi ju skype,
men nu kan vi väll undvika en fajt?
________________________________________________________________________________________
________________________________________________________________________________________
Mitt svar:
Crille, det fanns en tid
då livet var fröjd och frid
En tid då allt var behagligt
inte alls så beklagligt
Sedan kom en värld, olik alla andra
för där fanns Sweca, som på mina nerver vandra
Med stort ego och självgodhet
visade han sin imbecillitet
Så en vacker dag jag vaknade
Sweca var borta, jag honom ej saknade
Allt var åter frid och fröjd
kände mig så otroligt nöjd
Jag har inget mer att säga
du kan glömma min fejja
Behöver inte undvika fajt
då vi ej varann har på skype
Edit: Förtydligande av vem som skrev vad